Grönt kulturarv: Levande historia i svenska trädgårdar

Doften av en gammal mormorsros, en knotig äppelgren som burit frukt i generationer eller en syren som alltid blommar lagom till skolavslutningen. Gamla trädgårdsväxter bär på minnen, berättelser och en genetisk skatt som inte går att ersätta med moderna sorter. Med begreppet Grönt kulturarv samlas och bevaras dessa växter så att de kan fortsätta att pryda både offentliga miljöer och privata trädgårdar och samtidigt stärka framtidens biologiska mångfald.

Vad menas med grönt kulturarv?

Begreppet grönt kulturarv används för växter som har en dokumenterad historia i Sverige och som bedöms vara värda att bevara, både för sin genetiska särart och sin kulturella betydelse. De är alltså inte bara vackra prydnadsväxter eller nyttoväxter utan också levande tidsdokument.

En växt som ska ingå i sortimentet under varumärket Grönt kulturarv behöver uppfylla tydliga kriterier:

ha odlats i Sverige före cirka 19401960, beroende på växtslag
ha en väl dokumenterad historia, gärna knuten till en plats eller person
vara framtagen i Sverige eller ha uppstått här spontant
bedömas som bevarandevärd, till exempel för sin unika karaktär, härdighet eller kulturhistoria

Många av sorterna har hittats genom omfattande inventeringar över hela landet. Gamla rosor i övergivna torpträdgårdar, fruktträd vid prästgårdar, humle längs lador och syrenhäckar vid herrgårdar har samlats in, dokumenterats och förts vidare till särskilda klonarkiv och till den svenska nationella genbanken i Alnarp. Där bevaras växtmaterialet långsiktigt, samtidigt som det går att föröka och göra tillgängligt för odling.

På så vis blir grönt kulturarv ett slags bro mellan forskning, historia och praktisk trädgårdsodling. Växternas genetiska egenskaper skyddas, och deras berättelser fortsätter att leva i nya trädgårdar.

Varför gamla trädgårdsväxter är viktiga idag

Gamla kulturväxter är inte bara romantiska eller nostalgiska inslag. De fyller en rad funktioner som är högst aktuella i dagens läge, där klimatförändringar, resursbrist och minskande biologisk mångfald påverkar hur vi planerar våra gröna miljöer.

För det första har äldre sorter ofta långtidsodlats i vårt klimat. De har klarat kalla vintrar, torra somrar och växlande väder under decennier, ibland i mer än hundra år. Det gör dem ofta:

mer robusta
mindre vattenkrävande
mindre beroende av gödsel
mindre känsliga för sjukdomar

I praktiken betyder det att en rabatt, häck eller fruktlund med äldre sorter kan bli mer lättskött och samtidigt mer hållbar. Växterna behöver färre insatser, vilket minskar både arbetsbördan och användningen av resurser som vatten och kemiska bekämpningsmedel.

För det andra är många av dessa växter viktiga för pollinerare som bin, fjärilar och andra insekter. Äldre sorter blommar ofta rikligt och kan ge både pollen och nektar under längre perioder. Historiska rosor, gamla fruktträd och bärbuskar kan tillsammans skapa en trädgård som sjuder av liv, ljud och rörelse.

För det tredje bär grönt kulturarv på kulturella och sociala värden. En ros som en gång växte vid en järnvägsstation, en humlesort från en specifik gård eller en syren från ett slott skapar kopplingar bakåt i tiden. De gör trädgården till mer än bara en samling växter den blir en plats där lokalhistoria och familjehistoria fortsätter att utvecklas.

I offentliga miljöer, som parker, kyrkogårdar och kulturmiljöer, förstärker dessa sorter känslan av sammanhang och identitet. I privata trädgårdar kan de bli samtalsämnen, minnesbärare och personliga favoriter som förs vidare till nästa generation genom sticklingar, ympris eller avläggare.

Så kan grönt kulturarv användas i praktiken

Att använda sortimentet från grönt kulturarv handlar inte om att skapa museiträdgårdar. Tvärtom kan dessa växter integreras i moderna miljöer och kombineras med nyare sorter på ett sätt som både är funktionellt och estetiskt.

Några praktiska sätt att tänka:

Plantera äldre rosor i kombination med moderna perenner för en lång blomningssäsong och stark doftupplevelse.
Använd historiska fruktträd och bärbuskar när en vill skapa ätbara trädgårdar eller skolträdgårdar med pedagogiskt fokus.
Välj gamla syren- och lindsorter i parker och längs gångstråk för att få robusta träd och buskar med tydlig historisk prägel.
Använd äldre humlesorter vid pergolor, väggar eller odlingslotter för att lyfta fram äldre odlingstraditioner.

För att lyckas handlar mycket om platsanpassning. Äldre sorter är robusta, men zon, jordmån och mikroklimat spelar fortfarande stor roll. Svensk zonkarta är ett bra verktyg för att se vilka växter som klarar kylan där man bor. När zonkartan kombineras med lokalkännedom till exempel vindutsatt läge, fuktiga sänkor eller varma innergårdar går det att göra träffsäkra val.

En annan viktig aspekt är att växterna i grönt kulturarv ofta går att kombinera med andra kvalitetsmärkningar. En del fruktträd kan till exempel ha både E-märkning och ingå i sortimentet för grönt kulturarv. På så sätt förenas dokumenterad härdighet, spårbarhet och kulturhistoriskt värde i samma planta.

För landskapsarkitekter, trädgårdsmästare och anläggare ger detta stora möjligheter. Offentliga miljöer kan få ett tydligare berättande innehåll. Skolgårdar kan kopplas till lokala berättelser. Boendemiljöer kan utformas med växter som både är vackra, funktionella och djupt förankrade i svensk trädgårdshistoria.

För den privata trädgårdsägaren kan en enda historisk ros, ett särskilt äpple eller en gammal syrenräcka vara nog för att skapa den där känslan av sammanhang och kontinuitet. Trädgården blir en plats där tiden inte bara går framåt, utan också knyter ihop dåtid, nutid och framtid.

När någon vill arbeta med historiska växter i större skala, eller hitta specifika sorter ur grönt kulturarv, är det klokt att vända sig till en aktör med lång erfarenhet av kulturväxter och ett brett, professionellt sortiment. Där har Splendor Plant byggt upp en stark position, och den som söker inspiration och kunskap om historiska växter kan med fördel börja hos splendorplant.se.